www.asaprojts.se

 

Margaret


Jan van Eyck har målat ett porträtt av sin hustru Margaret. År 1439 sitter hon modell för sin make. Hennes ålder är svår att bestämma, eftersom äldre tiders mode och frisyrer alltid gör oss osäkra på den punkten. Hon kan vara allt emellan 23 och 40 år. Inga rynkor syns i ögonvinklarna, eller vid näsvingarna. Inte heller har hon några mörka påsar under ögonen, eller gråa år vid tinningarna. Kanske har van Eyck tvättat bort tidens tand ur hustruns ansikte, kanske är hon ung, kanske är hon en människa som inte är disponerad för sorg eller besvikelser. En del av oss går förvånansvärt omärkta genom livet och har en förmåga att skaka av oss svåra händelser, och på nytt känna livets berusning, detta att vi faktiskt lever och kan höra vindens rasslande i ekarnas torra löv, eller solens värmande fingrar mot ansiktet. Att på nytt få uppleva sensationen i att tugga på ett äpple och känna den söta smaken under det beska skalet och låta saften droppa ner på hakan.


Margaret ser på oss snett från sidan. Hon har en smal överläpp och munnens linjer bidrar till intrycket av en bestämd människa. Näsan är aningen spetsig, ögonen gråbruna och ögonbrynens vingar höga och smala.
Öronmusslorna är tunna och ligger tätt intill huvudet. Hon har rödaktigt hår, konstfullt flätat i ett rutmönster och uppsatt i en hornliknande frisyr. Ovanpå flätoma ligger en vit huvudduk, draperad i veck. Inget halsband syns i halsgropen. Margaret bär en röd ylleklänning, kantad med grå ekorrpäls. Runt midjan löper ett grönt bälte, hårt åtsnört. Van Eyck har överdrivit huvudets storlek på bekostnad av överkroppens. Därför blir den bakomliggande psykologin i porträttet av Margaret desto starkare. Pannan blir högre och hårets hornkrona ger henne ett drottninglikt utseende. Det sägs att hon skötte makens affärer med stor skicklighet och man kan känna målarens beundran för sin hustru i porträttet - det är två jämlikar som betraktar varandra. Tvärs över tidens avgrund sitter hon levande framför oss, skeptisk, avvaktande.