www.asaprojts.se

 

 

Berlinbetraktelse

 

Inte långt från Berlindomens monstruösa stenmassor ligger Neue Wache med sin ljusröda pelarrad. En hög, öppen port leder in till det enda rummet.

Käthe Kollwitz skulpturgrupp möter mig några trappsteg ner. En svart, glänsande stenmoder som hukande famnar en död son. Runt dem ett svagt sluttande golv av kvadratiska stenar - mörka, understrykande det tragiska i moderns skyddande gest och i sonens livlösa kropp. Rakt ovanför dem öppnar sig ett cirkelrunt hål i taket, en miniatyr av Pantheon i Rom.

Det ljusblå himmelshålet släpper in ett svagt ljus. Moderns kinder blänker. Om det är av svett eller tårar är svårt att se.

 

Väl ute igen sätter jag mig ner på trappan och lutar ryggen mot en av pelarna. Unter den Lindens lindar skiftar i gult. Den bleka höstsolen rör vid mitt ansikte.

På andra sidan gatan avtecknar sig Staatsopers runda gestalt.

Mässingshandtagen blänker på de bruna svängdörrarna som sätts i ständig rörelse av biljettköpare, ut och in, ut och in, svänger de på sina gångjärn.

 

Bebelplatz arbetar några grävskopor. En gång brände nazisterna böcker där.

Lågorna från bokbålet lyste säkert upp operahusets fasad. De dansande flammorna färgade natthimlen och med ett torn av eld steg dånet från tusentals boksidor uppåt i gnistor och försvann i mörkret.

Nu skall här byggas ett underjordiskt p-hus.

Framför universitetets entré säljs det böcker. Skrattande vänder böckerna sina pärmar och försättsblad mot Bebelplatz, som för att säga, vi vann! Vi vann! Ur deras vita sidors svarta myrbokstäver (sedda från långt håll) stiger ett sorl, jag hör skratt och viskningar, harklingar från torra föreläsningar, klunkar från ett framställt vattenglas, skarpa ordväxlingar, skrap från stolar.

 

Underbar poesi stiger från andra sidor, poesi som skall läsas högt på tyska och sedan aldrig glömmas.

 

Aus deren Krone den blassgoldenen Lauf

Der Vollmond anhebt durch die grosse Nacht.

…Nicht anders tauchen unsre Träume auf,

/ Und drei sind Eins. Ein Mensch, ein Ding, ein Traum.

 

Solens runda skiva sjunker bakom lindarna. Jag reser mig och försvinner över bron mot Hackescher Markt. Plastbanden från byggarbetsplatsen på Bebelplatz glimmar. Nie wieder, aldrig mer.