www.asaprojts.se

 

Mapa mundi


I Europas mitt finns en törnrosborg som döljer hela världen i sitt inre. Det är hertig Augusts bibliotek i staden Wolfenbüttel. Här står 860 000 böcker, alltsedan medeltiden skyddade från solljus och giriga fingrar. I kassavalvet ligger dyrgriparna.
Höga salar öppnar sig, den ena efter den andra. Valv slår sina halvmånformade bågar över hyllor med handskrivna böcker så långt ögat kan nå. Mellan de tjocka böckernas sirligt skrivna titlar kan man skymta lövtunna skrifter. Alla bruna nyanser finns representerade på böckernas läderklädda pärmar - svartaktigt bruna, sepia, kastanjefärgade, rödbruna, sotigt umbrafärgade, rostfärgade, gyllengula, gråbruna, grönaktiga eller marmorerade i vitt och brunt. Lädret är nött och flagigt.
Handstilarna avlöser varandra på bokryggarna. Sedan 1572 har generationer av bibliotekarier noggrant fört gåspennan från bläckhornet till den skinnklädda bokryggen. Vid varje nyinköp har de öppnat boken för att läsa i den. Vad har nu hertigen köpt in? Färgsprakande illuminationer möter deras blickar när de försiktigt vänder bladen i den nya boken. Här står böcker om växternas rike, de landlevande djuren, astronomin, fiskarnas okända värld, den mänskliga anatomin, krigens och vapnens vetenskap, instruktioner i dans - med varje danssteg tydligt utritat, handel och köpenskap, de senaste upptäckterna inom matematiken, grekisk filosofi, medicin mot fruktade sjukdomar, dressyr av jaktfalkar och uppfödning av fågelhundar. Allt finns i dessa rum.
Lukten av lumppapper och läder fyller salarna. Längst in i biblioteket finns kartrummet. Allteftersom sjöfararna från Europa trängde längre och längre ut mot oceanens kant fick kartorna ritas om. Till sist insåg man att det inte fanns någon kant. Allt var runt och hängde ihop. Seglade man tillräckligt långt kom man tillbaka från andra sidan. Hertigarna i Wolfenbüttel köpte därför nya kartor varje gång någon hade gjort en ny, lång resa. Novaja Zemlja? Var ligger det? Det har vi inte med på vår karta!
Europas knaggliga kustlinje hänger på fondväggen, svagt belyst. Tre enorma jordglober står på golvet framför. Om man går fram och snurrar på jordgloben, vart kommer man då? Om man blundar och för sitt finger över den hala, runda ytan. Stopp! En liten prick mitt i allt det blå. Tahiti i Stilla havet. Skummande bränningar och höga bergstoppar. Några trötta män med hästar vilar på en bergssluttning under den värsta middagshettan på Tahiti.
Fingret sätter på nytt jordgloben i rörelse. Stopp! En stor gul yta med en ormlikt slingrande flod. Egypten. Långt före hertigarnas tid och långt före deras förfäders tid lever en tonårspojke här. Han råkar skada sitt knä, får blodförgiftning och dör. Hans namn är Tutanchamon. I största hast begravs han och glöms bort.
En novemberdag 1922 står en man och ser in genom ett litet hål i Tutanchamons grav. De otåliga kamraterna bakom hans rygg frågar honom - vad ser du, vad ser du? Han svarar - jag ser underbara ting. Rakt fram genom hålet ser han faraos guldklädda sängar, formade som fabeldjur som lånat sina drag från krokodil, lejon, flodhäst och ko. Schakalguden Anubis, väktaren, ler mot inkräktarna.
En sista gång sätter fingret jordgloben i rörelse. Stopp! En smalt blått sund mellan två länder. Öresund. En krigsvinter fryser sundet till is. Människorna vid kusten vandrar långt ut på isen. Over snövallarna kan de se det oändligt vita. Följande sommar störtar ett bombplan på ett fält precis vid sundet. Planets namn är Liberator - befriaren. Småpojkarna i staden cyklar ut till fältet för att se den vingbrutna befriaren. Kriget är snart slut. Jordgloben har slutat att snurra. Någon släcker ljuset i kartrummet.